Att vara sjukskriven fast man inte känner sig sjuk är ingen höjdare. i alla fall inte om man känner sig rastlös som jag gör. Försöker få in saker som får mina dagar att bli meningsfulla under tiden, det betyder att jag försöker träffa människor som jag tråkigt nog inte haft tid att göra då jag jobbar typ jämt annars och sen bara orkar ta mig hem till familjen. Försökt att ta mig an huset flera gånger om men orkar typ bara börja innan jag beslutar mig för att det projektet inte var roligt. Det är inte kul att bara gå hemma. Stackars krakar som inte har ett jobb att gå till. Vad gör de om dagarna? Är de betydligt flitigare än vad jag är? Eller lever de med uppfattningen att Lilla huset på prärien är en del av deras liv? Nej, jag tycker synd om människor som inte kan jobba på ett eller annat sätt. Däremot har jag väldigt svårt att få förståelse för människor som väljer själva att vara arbetslösa. Med det menar jag sånna människor som hellre sitter hemma och lever på bidrag i stället för att få fingrarna ur och söker sig ett jobb. Nej nån hemmafru blir jag nog aldrig.
Det som är sämst med att vara hemma är att jag vänder om på dygnet. Klockan är snart tolv och vanligtvis brukar jag ligga och dreggla ner min kudde nu, sparka Jimmy i sidan eller slåss i sömnen med katterna som tar upp större delen av min befintliga sida av sängen...men inte nu. Nu är klockan snart tolv och jag är inte det minsta trött.
Kanske ska ställa klockan i morgon för att komma upp tidigt och bli trött i vanlig tid, som vanliga människor? Men så slår det ju mig att i morgon är det ju lördag och jag är ledig. Vilken normal människa ställer en klocka på en lördag? Inte jag...det får bli ett av mina senare projekt under sista veckan som sjukskriven...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar