Bitter efter två år i landstinget!

Fredag. Detta innebär ledighet för många människor. Dick inte som landstingsanställd. Medan familjerna sitter hemma i sofforna, käkar mysmiddag och umgås, jobbar jag på som en helt vanlig dag fram till kl 22.

Det är inte alltid roligt att jobba obekväma tider, framförallt inte nu när barnen är så pass stora att de också har skola mån-fre. Det gör att när jag jobbar kvällar hinner jag se dem tio minuter på morgonen.

Visst är det skönt att vara ledig mitt i veckorna och kunna hämta dem när de slutar skolan och ha lite mer tid över. Det är en fin balansgång det där. Jag har inte riktigt förstått hur betydelsefullt det är att ha ett dagjobb. JAg trivs att jobba kvällar emellan åt, det gör mig inget. Men att jobba en helg, nä det är heligt att vara ledig då. Det är så mycket man missar då man alltid måste jobba.

När man blir bjuden på saker, då jobbar an alltid helg. Att få i hop en träff med vänner och familj är på snudd en omöjlighet. För alla jag känner ( ja de flesta) är lediga på helgerna.

Tänk om man i stället för att jobba varannan helg fick jobba var tredje i stället? Det skulle underlätta massor i vardagen, men nu är ju inte landstinget känt för att tänka och se utifrån personalen utan endast efter verksamheten, så det kan man ju bara drömma om!

Om jag är positivt inställd till min arbetsgivare landstinget? Nej. De faller längre och längre ner på min lista. Sparkrav hit och dit. Aldrig något som gynnar personalen, ser till personalens välmående och välbefinnande, inte då.

Nej ibland får jag bara lust att jobba privat. Det är där pengarna och möjligheterna finns för oss som verkligen får lanstinget att gå runt.

Hade jag inte de bästa kolleger, och en avdelning som jag utvecklas på så hade valet vart enkelt.

Fortsättning följer..........................................

Stoltheterna i mitt liv!

Var på utvecklingssamtal med Jack i dag, han var jätte duktig och fröken berömde hans kunsaper i matte och svenska. Stolt över att ha så begåvade och lättlärda barn, eftersom de har olika pappor så finns det ju endast en förklaring och det är att de brås på mig he he

Skämt åsido, men det är roligt och man blir otroligt stolt att höra att det går bra för dem, speciellt att de är väldigt omtyckta i skolan båda två. Visst kan de vara små odågor här hemma emellanåt men att de är ordentliga när de är omkring andra väger upp!

Jag vet att alla mammor säger samma sak, med all rätt...men just mina barn är det bästa för mig! Är så stolt över att få vara just deras mamma!

Man ska inte leva för barnen, utan med dem...och varje dag jag får tillsammans med dessa individer är en gåva! Älskar er stjärnstopp, stjärnstopp, stjärnstopp!

 

Kommer att gå genom eld och vatten för er...

 

Ni är det bästa och förtjänar det bästa...

 

Alltid, alltid finns jag vid er sida!

 

 

Dags att krypa ner i sängen, vet att jag inte kommer att somna än på ett tag. Blir tokig av dessa sömnlösa kvällar. Orolig i kroppen, även om jag är hur trött som helst. Jobbigt är det!

Hoppas det ger med sig snart, har haft det så här i över en månad nu och det gör mig snart tokig.

 

 

 

Jul jul och åter jul...

Börjar med stormsteg närma oss december månad. Månaden som man längtade till som barn. Varje dag en ny lucka, ett steg närmare.
Känslan av att December var en lugn och fridfull månad, med pynt och förberedelser. Vad har hänt med de känslorna?

Nu får jag mer eller mindre panik när jag dag för dag närmar mig julen. Känns som att det är en enda stor månad med massa krav och stress. Ja jag vet att jag kan låta negativ just nu men julen för mig är inte så överdrivet mysig.

Det ska pyntas. Det ska handlas. Barnen ska ha adventskalendrar. Det ska bakas. Det ska handlas julklappar. Det ska ordnas med var man ska vara.  Det ska hänga julgardiner uppe. Det är mycket som ska vara.

Vi firar jul på tre olika ställen, Kevin på fem!

Varför kan det inte bara få vara som när man var liten, när det var en lugn och fridfull jul.

Finally...

Äntligen ligger jag i sängen. Har väntat på det tillfället hela dagen sedan jag i princip klev upp. Roligt liv?:)

Jobbade ett dagpass och sen direkt vidare till E-tuna. Föreläsning resterande del av kvällen, intressant och givande men ack så svårt.

Men nu ligger jag här och ska försöka sova. I morgon jobbar jag kväll igen och det innebär krasst att jag inte träffat mina barn på tre dagar.

De går upp på morgonen och åker till skolan. Visst jag träffar dem en snabbis då när jag går upp och hjälper dem i väg. Sen när de kommer hem har jag åkt och de sover när jag väl är hemma igen.

När jag tänker så kan jag känna att jag hatar mitt jobb. Det är som en livrem som dras åt över hjärtat. Det borde vara olagligt att jobba så mycket kvällar. JAg får ångest över att inte finnas hemma för dem på så länge, även om de har sin pappa.

Men vad är optimala jobbtider då? 7-16 måndag - fredag? Slår man ut den tid man hinner träffa dem då mellan matlagning, tvätt och annat som ska göras på kvällstid så kompenserar det nog upp med att jag ibland kan hämta dem väldigt tidigt då jag kan vara ledig flera dagar en vecka.

Men emellanåt tar ångesten över. Mammahjärtat skriker efter närheten från mina killar.

Ett pass kvar...sen ledig i dagarna tre...

Vad vore ett perfekt liv?

Borde sova. Är egentligen ganska trött, men det kryper i kroppen. I några veckor har jag känt detta. Kommer inte till ro. Jag har börjat analysera detta fenomen själv och har några teorier. Vet bara inte lösningen...

I bland känns det som att jag står på en fläck. Stilla. Jag kommer inte därifrån. Rastlösheten drar i mig.

Impulsiv är bara mitt förnamn. Jag har ofta i mitt liv valt vägar utan att kanske funderat så mycket innan och hur vägen än har sett ut på ditresan har det oftast slutat väldigt bra.

Men så når jag målet. Och blir ståendes. Stampandes och rastlösheten börjar dra i mig igen.

Ibland tvivlar jag på mycket. Ofta på mig själv. Valen i mitt liv. Modet. Vägarna. Målen.

Ibland önskar jag att någon sa åt mig precis hur jag skulle göra.

Ibland är det jobbigt att vara jag....

Men trots sömnlösa, grubblande nätter är jag oerhört glad och lycklig. Tro inget annat. För någonstan mitt i allt detta finns en stabil Sara. En mamma och en sambo som känner sig mer älskad för var dag som går.

Men allt runt omkring, alla tankar, drömmar och vägskäl....

Jag är inte bitter, jag är realist...

Skuttade ut och hämtade posten...Vi närmar oss slutet av månaden och där i låg i princip bara räkningar...

Eftersom resan till NY inte riktigt blev som vi planerade och att det är ganska dyrt att ringa så hade jag förväntat mig en ganska dyr räkning denna månad. Planen var ju självklar inte att ringa massor under denna resa, men nu blev situationen som den blev och jag var tvungen att ringa hem för att lämna status...

Nåväl, räkningen är nu i min hand och summan slutade på 2416:-! Ganska mycket mer än vad jag hade räknat med. trist. Men men inte mer än att betala och se glad ut.

Ibland känner jag att det är ohyggligt värdelöst att jobba åt landstinget. Man sliter kvällar, helgen, storhelger, byter pass, tar extra pass allt för att gynna avdelningen, rent krasst för att avdelningen inte ska braka samman.

Vissa dagar kommer du hem och inser att du inte har kissat på en hel dag, den ynka halvtimme som du kallar din lunchrast blev bara en kvart. Stressen är hög och flödet på patienterna om än högre. Du ska aggera spindeln i nätet. Du servar patienter och doktorer, du hjälper undersköterskor och delar piller. Kör patienter till olika undersökningar, hämtar, flyttar organiserar, du dokumenterar, rapporterar, rondar, sköter omvårdnaden på tungt krävande patienter.

Hämtar mediciner från andra avdelningar, blandar antibiotika, får ett larm, rondar, tar samtal du egentligen inte har tid med, har anhörigsamtal, stöttar svårt sjuka patienter, tar hand om anhöriga som nyss mist en nära, räddar liv mm mm mm

För det får du en klapp på axeln, för bidraget som ramlar in den 27 varje månad kan inte ens kallas lön i jämförelse vad vi gör om dagarna.

https://www.youtube.com/watch?v=wpOXhisfXlU 

Avslutar denna vecka...

Har vart en mycket trevlig helg. Men det innebär också att det har vart en trött söndag. Någon gång emellanåt är det trevligt men inte en tvådagars allt för ofta för min del!


Så nu tackar jag för denna vecka, smyger ner i soffan för att kolla på tv..

 

I morgon är en ny dag, med nya möjligheter...

Myskvällarna är räddade...

Det här med jumpsuits kan vara bland det fulaste plagget ever, men de är grymt sköna. Jag har en, Jimmy också och självklart barnen. Jacks har blivit för liten nu så det var dags att införskaffa en ny.

Valet fick han göra själv och denna valde han....





Perfekt att ha i vinter när det är ruggigt och kallt!

Senaste veckan i bilder

 

Familjens flörtare:)

 

Soff häng:)

 

Maxon "chillar"

 

Dessa fick Jack då vi var på resturang! Han skulle ha med en bild och visa på förskolan:)

 

Bowling...

 

Och mys med Nellis...

 

En hel del annat ingår i en vecka hos Östman/ Nordman / Olsson också, men jag antar att det inte är så kul att titta på kort på tvätthögar, dammsugare mm:)

 

Vi blir hemma i morgon också. I morse hade även Jack ont i magen, tror inte det är magsjuka då de är ganska pigga och äter med god aptit. Men kistorna är lite taskiga så det är dumt att chansa!

 

I morgon är jag bortbjuden till en kollega i Norberg. Årligt "glöggmöte"...:)

 

 

Ideér i mitt huvud

Det är inte ofta jag är sjuk och hemma från jobbet och det är inte heller ofta jag är hemma med sjuka barn. Men i dag var jag tvungen att Vabba som det så fint kallas.

Storskrutt hade ont i magen i går kväll och eftersom han vistats i Avesta dä magsjukan verkar härja fritt så vågade jag inte chansa och låta honom gå till skolan i dag.

Var på informationsträff på Engelska skolan i lördags och blev mycket imponerad. Det verkar som att kön är lång och många har ett stort intresse av att få in sina barn på skolan så jag hoppas verkligen att vi knycker en plats! Kring sportlovet skulle de första urvalen presenteras så vi väntar med spänning!

Är mycket sugen på att göra om här hemma också. Surfar runt på roliga och intressanta inredningsbloggar och finner mycket inspiration. Både köket och sovrummet skulle behöva få sig ett lyft! Saknas bara massa massa pengar:( Ett kök går väl på minimum 100.000:-, sovrummet skulle inte bli fullt så dyrt, men det krävs planering och även en kosing dit också.

Jimmy trivs som det är han, för ovanlighetens skull:)! Han förstår inte det där när min kreativa sida sätter in och brinner för olika projekt. Men man kanske kan få honom på andra tankar, för tanken är ju att det är här vi ska bo väldigt väldig länge till...Vi trivs enormt bra i huset, det ligger bra, har bra planering, området är lugnt och det är nära till det mesta. Men som sagt sovrummet och köket skulle behövas piffas upp! enlig mig då då...:)

Som tur är känner jag ju en väldigt bra snickare också:)

Home Sweet Home

Ja det har väl knappast undgått någon att min efterlängtade NY-tripp blev en Hurricane Sandy-tripp?

Men vi mår bra och har haft det bra även om vi blev smått begrnsade...men i stället för ord så tar vi det i bild...

 

De bommar igen fönstren på butikerna inför stormen...

 

Vi fick bunkra upp med vatten och proviant...

 

Trots instängda på ett hotellrum hade vi det ganska mysigt

 

Men att köpa vin utan öppnare är ingen hit...

 

Öde på gatorna i NY....

 

Tillslut öppnade shoppingen...Här Victoria´s secret

 

 

och drinkar på Hardrock!

 

Så söta:)

 

Älskade vän, tack för en minst sagt oförglömlig resa!

 

Hej då Manhattan!

 

Detta väntade mig när jag kom hem...* Kärlek*