Ibland önskar jag att jag hade en människa här hemma, som lagade mat, som såg till att det inte fanns nå tvätt, som putsade fönster och städade huset. Som var en alltiallo. Men jag kan ju glädjas över att vi redan har en sån....mig...

VArför går alla mina lediga dagar åt till tvätt och städ? Det är tusan jämnt så och det är fruktansvärt tråkigt.

Visst kan man anställa folk som kommer hem til en och städar, men nej ska nån annan behöva ta hand om min skit för att jag är lat? Nej skiten får jag nog ta hand om själv:)

I morgon är det äntligen Tisdag, det innebär att mamma kommer hit och är hos oss till onsdag, sen åker hon och pojkarna till avesta. I morgon kommer även Jimmy hem från Dublin. Så imorgon blir vi fulltaliga igen.

Jag och Jenny diskterade det här med bloggar i går om hur människor skriver att de lever på rosa moln, aldrig nå bekymmer med något, de är så äckligt superlyckliga hela tiden och trots ett 20 år långt förhållande så är de lika nykära än. Är det möjligt att ha ett så perfekt liv? Ja alla kanske inte väljer att skriva om storbråken osv, men vissa får det att låta så överdrivet gulligt och perfekt. Hur de saknar varandra när de vart ifrån varandra i 5 minuter...

Jag kan ärligt säga, visst Jimmy du är mer än välkommen hem, men det har vart väldigt skönt att sova själv i flera nätter. Bara få ha sängen för mig själv. Duschen behöver inte ställas om varje gång jag har duschat för att du vrider på munstycket vareviga gång. JAg behöver inte släcka lampan för att du måste sova mitt i de spännande kapitlet. Jag behöver inte tjata om kläder på golvet mm mm

Jag kan ärligt säga att det är skönt att få lite distans. Få andas, men som sagt du är välkommen hem. Din säng består nu mer av en 90 säng i ditt datarum, sova själv har gett mersmak haha....nej då så illa är det inte och visst har jag saknat honom. Men som sagt tror att det är nyttigt att vara ifrån varandra ibland också!