Jag är inne på det sista året, eller de sista veckorna till och med på mitt 29 år. I januari blir jag 30. Jag vet att det egentligen inte är någon ålder och många tänker tillbaka på just 30 och säger att det var den bästa tiden i livet.
Visst jag som 30 åring. Jag har fast jobb, hus, bil, och två barn. Jag är fortfarande ung och pigg och har avklarat mycket. Men, när jag var liten och träffade någon som var 30 så tyckte jag att den personen var gammal, så där vuxen på nått sätt.
Jag känner mig inte gammal och inte vuxen heller. Fast det kanske är som folk säger, man blir inte äldre än vad man gör sig. Jag är som två Sara i ett. En mamma- Sara, som tar ansvar, som är vuxen. Men sen är jag även Sara-sara, som träffar vänner och kan släppa mammalivet för en kväll.
Jag tror det är nyttigt. Men 30 är iallafall närmare 40 än 20. Och 40 vill jag inte bli!:)
Ja jag får helt enkelt leva på kanten nån vecka till för snart är det kört, då är mitt liv en ny siffra. Frågan är bara om jag kommer att anta den nya siffran eller leva kvar på mitt 29 år ett par år till:)
VS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar