Jag hjärtar mina kolleger och vänner:)

En jobbhelg står på schemat. Men inte gråter jag för det. Jag älskar mitt jobb! Visst finns det bättre och sämre dagar. Vissa dagar sliter man järnet, hinner inte med nån fika, doktorer som sliter i en, telefoner som ringer, patienter som kräver tillsyn och uppassning. Lunchen blir på stående fot och när kvällspersonalen kommer för att ta över känns det som att man lämnar över allt halv färdigt. När du står nere i källan och byter om inser du att du inte har kissat på hela dagen. De dagarna kan vara lite stressiga:)

Sen finns det dagar då du verkligen känner att du har tiden för patienterna, då man kan stå där inne på en sal och prata och ge av sig själv. Då tiden finns till både lunch och långa annhörigsamtal. Då man känner att man verkligen ger och tar.

Men jag vet att jag sagt det många gånger förr, men jag kan inte sluta tjata över det. Jag har de bästa kolleger man kan ha! Vi är ett stort sammansvetsat gäng! Vi har så kul i hop, delar erfarenheter, ger stöd och hjälp åt varandra! vissa står man lite närmare, de som blivit ens vänner även privat! Det är underbart! Jag har så många duktiga kompetenta kolleger att jag blir häpen varje dag av deras kunskap.

Vilken tur jag har att få jobba tillsammans med dem alla!

Detta är bara några av alla fina vänner!