Varför kan det inte bara säga poff....

Eftersom ingen annan har gjort det så klappar jag mig själv på axeln i dag. Jag har nämligen slitit här hemma hela dagen lång, det innebär att jag har rensat ur båda pojkarnas rum, stora garderoben uppe, och där mina vänner finns det grejjer...Fortsatte i köket alla skåp, visst det kanske inte låter så mycket, men tro mig....

Känns iallafall som jag kommit en liten liten bit på väg och det känns skönt. I morgon ska vi låna bil och köra allt skräp till tippen, ska även slänga ett par möbler som sett sina bästa dagar, nu får de skrotas och jag får inhandla något nytt och fräscht till nya huset.

Konstigt det där, man har i huvudet redan möblerat klar, tapeterna är klara, alla nya saker är i hop skruvade och uppsatta, ljusen är tända och man sitter under en filt och läser en bra bok....Varför är inte det min verklighet just nu??

Längtar så tills vi är klara med allt, när allt är på plats. När det blir en lugn och skön vardag igen:)

Saknar dig så mycket min lilla skrutt....Men nu är det inte många dagar kvar tills du är hemma igen! *älska*