Jag skäms över mig själv.

Jag klarar av att se det mesta, i mitt yrke får man se en hel del tragik, blod, svett, tårar, mm mm

Jag har sett obduktioner, jag har sett döda människor, människor som dör i mina armar.

Jag har sett förtvivlade mäniskor, människor i smärta och i panik.

Jag har sett mycket otäckt och rentutav äckliga saker.

Men jag står upp, jag klarar av det.

Men...nu klickade jag mig in på aftonbladet. De hade en filmsekvens utav ett flyktingläger i afrika. Där det samlats omkring 400 000 människor i svår svält och missär. Barn som är som små skelett. BArn som dör. Familjer som splittras. Filmen var på ca 3 minuter, men jag kunde inte se klart.

Jag valde att blunda. Varför, jo för att jag insåg att jag mådde fruktasvärt dåligt av att känna hur bortskämda många av oss är. Här ligger jag i min säng, med nyinköpta påslakan, som jag egentligen inte behöver. Jag ligger med min rosa laptop som jag köpte bara för att jag ville ha en ny, en rosa.

Utanför står min sprillans nya bil, i rummet bredvid ligger mina barn och sover tryggt bland 100tals leksaker, nämnde jag att vi åker till Spanien om drygt en vecka för att sola och bada?

Ja ni kanske fattar vad jag vill komma. Det är hemskt hur världen ser ut. Att barn svälter i hjäl medan många frossar och kastar mat.

JAg valde att titta bort, jag kunde inte se klart. Hemskt hur världen ser ut och hur lite det påverkar oss människor. I morgon sitter jag i min bil igen, kopplar in min iphone så jag kan lyssna på spotify när jag kör. Äter en midsommar middag och har helt glömt bort den hemska filmsekvensen som jag inte ens kunde se klart,,,

Jag skäms över mig själv,,,