Att bli gammal

Var in på systemet, där fick jag som vanligt visa leg. Det betyder ju att jag inte ser ut att vara 30 år, ja inte ens 20?! Men det är ju positivt. Men en glad känsla över hur ung man måste framstå som trots mina 30 fyllda trippade jag vidare till nästa ingång. Ica Maxi. Här blev mitt humör omvänt...

Hur kan så många människor, stå och vrida och vända på en och samma produkt i fem minuter, dessutom blockera varenda gång? Vart jag än vände mig var det folk? Långa korta, stora, små...Panik. Ut från affären och insåg att mitt unga yttre hade ersatts med 20 nya rynkor i pannan...

Ja det här med åldern är ju en gåta..visst det är bara ett tal och man gör sig inte äldre än man gör sig. Jag möter många äldre som inte känner sig en dag över 30...Vilken härlig känsla!

Däremot har mina erfarenheter som sköterska fått mig att se ur ett annat perspektiv. Jag är inte rädd för att dö, helst vill jag dö en arytmidöd. Ett ventrikelflimmer och godnatt. Måste vara det absolut bästa sättet, om man nu får välja. Däremot är jag rädd för att bli gammal. Inte i bemärkelsen gammal, utan mer i bemärkelsen, sjuk och inte kunn ta hand om mig själv.

Att det inte längre är en självklarhet att kliva upp ur sängen på morgonen. Att inte orka sätta på sig ett par strumpor. Att inte orka ta de där få stegen till toaletten utan att tappa andan. Att bli beroende utav andra.

Det är min rädsla. Att drabbas av någon sjukdom som gör att livskvaliten försvinner. Ex hjärtsvikt. Nu kan man givetvis ha olika grader av svikt, men de finns de som åker in och ut var och varannan vecka. Svullnar upp i kropp och ben. Får ingen luft och orkar ingenting. Många av de patienterna blir depprimerade. TAppar gnistan. Nej jag vill inte bli gammal och sjuk...

Antar dock att man inte har något val, gammal blir man ( förhoppningsvis) och med åldern kommer sjukdomarna. Hoppas bara jag får något lindrigt:)