Fredag. Detta innebär ledighet för många människor. Dick inte som landstingsanställd. Medan familjerna sitter hemma i sofforna, käkar mysmiddag och umgås, jobbar jag på som en helt vanlig dag fram till kl 22.
Det är inte alltid roligt att jobba obekväma tider, framförallt inte nu när barnen är så pass stora att de också har skola mån-fre. Det gör att när jag jobbar kvällar hinner jag se dem tio minuter på morgonen.
Visst är det skönt att vara ledig mitt i veckorna och kunna hämta dem när de slutar skolan och ha lite mer tid över. Det är en fin balansgång det där. Jag har inte riktigt förstått hur betydelsefullt det är att ha ett dagjobb. JAg trivs att jobba kvällar emellan åt, det gör mig inget. Men att jobba en helg, nä det är heligt att vara ledig då. Det är så mycket man missar då man alltid måste jobba.
När man blir bjuden på saker, då jobbar an alltid helg. Att få i hop en träff med vänner och familj är på snudd en omöjlighet. För alla jag känner ( ja de flesta) är lediga på helgerna.
Tänk om man i stället för att jobba varannan helg fick jobba var tredje i stället? Det skulle underlätta massor i vardagen, men nu är ju inte landstinget känt för att tänka och se utifrån personalen utan endast efter verksamheten, så det kan man ju bara drömma om!
Om jag är positivt inställd till min arbetsgivare landstinget? Nej. De faller längre och längre ner på min lista. Sparkrav hit och dit. Aldrig något som gynnar personalen, ser till personalens välmående och välbefinnande, inte då.
Nej ibland får jag bara lust att jobba privat. Det är där pengarna och möjligheterna finns för oss som verkligen får lanstinget att gå runt.
Hade jag inte de bästa kolleger, och en avdelning som jag utvecklas på så hade valet vart enkelt.
Fortsättning följer..........................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar