Skuttade ut och hämtade posten...Vi närmar oss slutet av månaden och där i låg i princip bara räkningar...
Eftersom resan till NY inte riktigt blev som vi planerade och att det är ganska dyrt att ringa så hade jag förväntat mig en ganska dyr räkning denna månad. Planen var ju självklar inte att ringa massor under denna resa, men nu blev situationen som den blev och jag var tvungen att ringa hem för att lämna status...
Nåväl, räkningen är nu i min hand och summan slutade på 2416:-! Ganska mycket mer än vad jag hade räknat med. trist. Men men inte mer än att betala och se glad ut.
Ibland känner jag att det är ohyggligt värdelöst att jobba åt landstinget. Man sliter kvällar, helgen, storhelger, byter pass, tar extra pass allt för att gynna avdelningen, rent krasst för att avdelningen inte ska braka samman.
Vissa dagar kommer du hem och inser att du inte har kissat på en hel dag, den ynka halvtimme som du kallar din lunchrast blev bara en kvart. Stressen är hög och flödet på patienterna om än högre. Du ska aggera spindeln i nätet. Du servar patienter och doktorer, du hjälper undersköterskor och delar piller. Kör patienter till olika undersökningar, hämtar, flyttar organiserar, du dokumenterar, rapporterar, rondar, sköter omvårdnaden på tungt krävande patienter.
Hämtar mediciner från andra avdelningar, blandar antibiotika, får ett larm, rondar, tar samtal du egentligen inte har tid med, har anhörigsamtal, stöttar svårt sjuka patienter, tar hand om anhöriga som nyss mist en nära, räddar liv mm mm mm
För det får du en klapp på axeln, för bidraget som ramlar in den 27 varje månad kan inte ens kallas lön i jämförelse vad vi gör om dagarna.
https://www.youtube.com/watch?v=wpOXhisfXlU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar