Finally...

Äntligen ligger jag i sängen. Har väntat på det tillfället hela dagen sedan jag i princip klev upp. Roligt liv?:)

Jobbade ett dagpass och sen direkt vidare till E-tuna. Föreläsning resterande del av kvällen, intressant och givande men ack så svårt.

Men nu ligger jag här och ska försöka sova. I morgon jobbar jag kväll igen och det innebär krasst att jag inte träffat mina barn på tre dagar.

De går upp på morgonen och åker till skolan. Visst jag träffar dem en snabbis då när jag går upp och hjälper dem i väg. Sen när de kommer hem har jag åkt och de sover när jag väl är hemma igen.

När jag tänker så kan jag känna att jag hatar mitt jobb. Det är som en livrem som dras åt över hjärtat. Det borde vara olagligt att jobba så mycket kvällar. JAg får ångest över att inte finnas hemma för dem på så länge, även om de har sin pappa.

Men vad är optimala jobbtider då? 7-16 måndag - fredag? Slår man ut den tid man hinner träffa dem då mellan matlagning, tvätt och annat som ska göras på kvällstid så kompenserar det nog upp med att jag ibland kan hämta dem väldigt tidigt då jag kan vara ledig flera dagar en vecka.

Men emellanåt tar ångesten över. Mammahjärtat skriker efter närheten från mina killar.

Ett pass kvar...sen ledig i dagarna tre...