Borde sova. Är egentligen ganska trött, men det kryper i kroppen. I några veckor har jag känt detta. Kommer inte till ro. Jag har börjat analysera detta fenomen själv och har några teorier. Vet bara inte lösningen...
I bland känns det som att jag står på en fläck. Stilla. Jag kommer inte därifrån. Rastlösheten drar i mig.
Impulsiv är bara mitt förnamn. Jag har ofta i mitt liv valt vägar utan att kanske funderat så mycket innan och hur vägen än har sett ut på ditresan har det oftast slutat väldigt bra.
Men så når jag målet. Och blir ståendes. Stampandes och rastlösheten börjar dra i mig igen.
Ibland tvivlar jag på mycket. Ofta på mig själv. Valen i mitt liv. Modet. Vägarna. Målen.
Ibland önskar jag att någon sa åt mig precis hur jag skulle göra.
Ibland är det jobbigt att vara jag....
Men trots sömnlösa, grubblande nätter är jag oerhört glad och lycklig. Tro inget annat. För någonstan mitt i allt detta finns en stabil Sara. En mamma och en sambo som känner sig mer älskad för var dag som går.
Men allt runt omkring, alla tankar, drömmar och vägskäl....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar