Livet är inte alltid en dans på rosor

Min uppdatering suger just nu. Men jag har verkligen inte haft motivation till det. Just nu mår jag inge vidare. det är en sak att må dåligt själv men när en av sina närmsta vänner hamnar i en kris så mår man verkligen skit.

Försöker att finnas där, skulle vilja hjälpa med allt. Säga de rätta orden. Jag vet att det en dag kommer att bli bra och jag finns där hela vägen.

Sen fick jag ett tråkigt besked i går kväll också. En vän från min gamla klass har somnat in. Vi umgicks varenda dag, spelade innebandyn i hop, vi hittade på en massa galna saker tillsammans. Nu finns du inte mer. Inte här. Vi hade de seaste åren ingen kontakt mer än på facebook. Men en konstig känsla och en stor klump sitter i bröstet.

Man ska inte ta allt förgivet. Varenda dag är unik. Även om vardagen kan vara tuff och krävande så är det en gåva att få vakna upp varje morgon. Att få vara frisk. Tänker på hur många människor jag har kring mig och känner mig lycklig över vetskapen.

Sov gott Frida. Många minnen finns kvar, tack för det!