Sara - patient

Ibland är det nyttigt att få sig en tankeställare...För att när man får dessa tankeställare, det är då man kan göra något åt det. Nu vet jag hur det är att vara patient, ligga på akuten på en hård brits i flera timmar och bara vänta...Det är inte så rogivande om jag säger så.

Det började i förrgår kväll. Jag och J låg i soffan och kollade på Gökboet. Vid ca 23.30 får jag plötsligt jätte ont i bröstet och utstråling mot ryggen. Min första tanke var hjärtat, har ju gått och vart förkyld hela helgen. Det gjorde så jävla ont och jag var in på toan för att försöka kräkas. Tog ett par värktabletter och la mig i sängen.

Ganska fort blev jag varse om att detta inte skulle hålla så jag ringde 1177 som tyckte att jag skulle åka in till akuten. Reser mig från sängen, drar på mig byxor och går fram till byrån för att hämta strumpor. Där blir det svart och jag vaknar upp på golvet med en nervös Jimmy ovanför. Han ringde naturligtvis en ambulans som kom och körde mig till akuten.

Där togs div prover, ekg och vitalparametrar. Dr tyckte att jag skulle stanna kvar för hjärtövervakning och vips låg jag inlagd på hjärtavdelningen. Min avdelning. Men jag har så fina kolleger så även om det kändes en smula pinsamt så kände jag mig ändå väldigt trygg. Jag både popa och ronda mig själv:) Fick göra en lungröntgen som inte visade på ngt förutom stråkigheter, beroende på förkylning. Crp låg ju lite högre än normalt men inga alarmerande värden.

När min dr började klämma på min mage gjorde det jätte ont och han ordinerade ett elstatus, mina leverprover såg inte så fina ut. Efter det fick jag åka ner och göra ett ultraljud som visade att jag hade gallstenar. Blev hemskriven med läkemedel och skulle söka direkt vid ny smärta eller feber. I morse kom smärtan igen och den tilltog i styrka så jag fick åka in till akuten igen. Låg där i 5 timmar innan jag fick åka hem igen

Nu har jag fått smärtlindrande och spasmofen att ta så fort jag känner av och sen kommer jag få en kallelese till kirurgen för ev borttagning av gallblåsan.

Men jag kan lova er att det gjorde jäkligt ont och jag önskar ingen den smärtan.

Men att vara patienten är som sagt inte alltid så roligt. Ska ta med mig den lärdomen:)

Nu mår jag fint iaf och hoppas att det förblir så!

Tack alla mina underbara kolleger för fint stöd och hjälp! Ni är oslagbara!!!